Hoppjerka

Ursäkta mitt hoppande hit och dit bland bloggportalerna men jag längtar tillbaka till min gamla blogg på Blogger.

Häng med om du vill.

http://gammelmamman.blogspot.com

 

Skyddad: Kom och vände om

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Skrock

“Inga nycklar på bordet!” fräste min väninna mitt emot (som för övrigt seriöst borde söka för dom där tvångsmässiga sakerna hon hela tiden måste tänka på; inte gå på A-brunnar, inte gå på olika sidor förbi ett hinder osv).

Därefter fick jag lära mig varför man inte ska lägga nycklarna på bordet. “Sällskapsdamerna” förr, brukade tydligen ragga kunder genom att lägga sin rums- eller hotellnyckel framför sig på bordet för att visa sin tillgänglighet.

Nycklarna förpassades raskt ner i handväskan. Här ska fan ingen komma och kalla mig hora!

Kvällen igår bjöd på synnerligen behaglig musik. Bandet är svenskt men har rötter i Uruguay och musiken som uppstår när influenserna blandas är så skön. Som ett svenskt, mer innerligt Gotan Project. Som en latinsk Sade eller Norah Jones. Dessutom är de oerhört visuella; gitarristen ser ut som en slickad Antonio Banderas. Det är bara rosen i mungipan som fattas.

Kvällen imorgon kommer att bjuda på tongångar av annan sort. Det kommer också garanterat att svänga. Så in i Hälsingland…

Cykeltur

Döm om min förvåning, när jag fann mig själv cyklande till jobbet, trots att jag mer eller mindre bestämt mig för att ta tunnelbanan.
Istället för att trängas med morgonstressade pendlare, blev det cykelfärd; först till dagis för lämning och det var då jag ändrade mig. Jag hade hyfsat gott om tid, jag var varmt klädd och kände mig pigg och utvilad. Dessutom har jag inte speciellt bråttom hem i eftermiddag. Lilla Körsbärsblomman hämtas från dagis av bästa kompisens mamma och följer med dem hem, medan jag går på möte inför sexårsverksamheten.

Det var, hör och häpna, riktigt trivsamt att cykla till stan.

Nu gäller det bara att få tummen ur och börja jobba lite.
Det vill sig liksom inte riktigt…

Skyddad: Om att hålla andan

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Mer nostalgi

På sjuttiotalet fullkomligt exploderade mitt intresse för musik. Ju mer obskyrt och udda, desto bättre, allt för att sticka ut från den välstrukna, sofistikerade, Lacoste-ekiperade grupp skolbarn jag omgavs av.

Därför upptäckte jag Bowie (han var sedd med oerhört skeptiska ögon då, åtminstone där jag växte upp), punken, en obskyr holländsk grupp som hette Gruppo Sportivo, nedannämnda Sparks och - The Tubes.

Sedan många år tillbaka är jag ofrivilligt befriad från hela min fantastiska vinylsamling. Det här är en skiva jag är oerhört ledsen att jag inte har kvar.

Punkt för .se

Nu läggs Punkt SE ner. Med omedelbar verkan dessutom. Känner ni som jag; att våra vardagsmornar kommer att bli oändligt mycket tommare och innehållslösare nu?

Not.

Medan ni dricker en gravöl, lyssna gärna på världens i särklass bästa band (åtminstone på 70- och 80-talet) - Sparks - som sjunger om att den här stan inte är stor nog för oss båda. Vi får väl se vem vinnaren blir framöver: Metro eller City…

 

Sudden death

Ryssarna vann. Det var dom väl värda, om man frågar mig.
Även om jag sov mig igenom halva matchen.

Skyddad: Nerver av glas

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord: